Obbola Ö var på sin tid ett Sågverksamhälle
Denna historiska berättelse handlar om åren mellan 1888-1955

Det kommer mera inom kort.

Sågen.

Uppfördes åren 1888-1889. Därmed började industriuell verksamhet i Obbola. Dessförinnan hade människorna livnärt sig på jordbruk, jakt, fiske och det arbete som stod att finna vid tidigare i närheten uppförda industrier. det gick inte många år innan sågen blev nedlagd. år 1907. Någon facklig verksamhet är inte känd under denna tid Sågen stod dock kvar till 1909 då den brann ned. Någon åter uppbyggnad var det aldrig tal om.

En facklig verksamhet.

Tog form inte långt från Obbola 1908 nämligen i Stöckeby där den 26 januarinämnda år bildades en avdelning av sågverks industriarbetareförbundet, som gavs avdelningsnummer 202. vilken kom att bli föregångare till avdelning 29.Då 202 bildades organiserade den flottningarbetarna i Västerfjärden med styrelsen förlagd i Obbola. Den första ordföranden bodde i Obbola by och hette Anders Dahlberg. Det ger oss anledning att förmoda att en del av flottningsarbetarna bodde i Obbola och uppgiften säger oss också att facklig agitation bör ha förekommit och att de frö som såddes fallit i god jord.
En radikal aktivitet, som inte kan lastas för att avdelningen inte blev mer än årsgammal. Vi fick storstrejken 1909 den strejk som tog död på fackliga avdelningar av betydligt större stabilitet än vad den drygt årsgamla avdelningen i Västerfjärden hade hunnit bygga upp.

Omkring 1910
.

Kom rykten i rörelse om att det fanns intresse för att bygga en massafabrik i Obbola Så blev fallet och den 29 augusti 1913 blåstes det första koket till tvätten. Obbola hade därmed sin fabrik Etablerad. En ort som haft ett sågverk och varit säte en kort tid för en fackförening, hade fått den ekonomiska bas som gav möjligheter till en ny utveckling och i många avseenden ny livsföring. Inte minst genom den uppbyggnad av ett föreningsliv som industrialiseringen och inflyttningen av folk gav underlag för.
Ett av uttrycken för den nya tiden var att avdelning 202 av Svenska sågverksarbetarförbundet blev reorganiserad. Det skedde vid ett möte i godtemplarlokalen den 25 juli 1915 efter att massafabriken varit i drift nästan i två år. Mötet denna dag leddes av Albin Brandt, som sedan kom att göra sig ett namn som facklig och politisk förgrundsnamn i Sofiehem, Umeå. Avdelningen hade inledningsvis mycket att göra för att rätta till de värsta missförhållandena.

I mars 1917.

Förelåg det första avtalet mellan parterna efter förhandling som förts på central nivå i Stockholm. En uppgift som ger beskedet att avdelningen på lokal nivå drivit men inte förmått motparten att underteckna detta avtal. Vid avtalsförhandlingar den 22 augusti 1919 fastställdes bestämmelser för treskiftssystemets införande, vilket trädde i kraft den 1 oktober. Den 2 oktober arbetades det första åtta timmars skiftet för skiftarbetarna.

Det var de första steget mot 8 timmars dagen, samtidigt sänktes de så kallade utearbetarnas tid från tio till nio timmars dag. Samma år 1919 fick avdelningen från förbundet genom cirkulär reda på att ett nytt förbund var under bildande som skulle organisera arbetarna inom Pappersindustrin. den 18 september 1920 beslöt avdelningen om anslutning till det nya förbundet.
Svenska Pappersindustriarbetar förbundet (SPIAF). I det nya förbundet blev avdelningsnumret 29.


Det unika.


Med den arbetarrörelsehistoria vi har i Obbola är inte att Sågverks organiserade sulfatarbetare. Det var vanligt. Utan att vi hade en sågverksavdelning bestående av flottare, som intressant bakgrund en avdelning som sedan återuppstod; men då som en angelägenhet för massaarbetare, innan den gick över i ett eget förbund. Avdelningens första arbetsnedläggelse inträffade i början av 1920 talet och följdes av flera: fackföreningsrörelsen pressade på för att flytta fram sina positioner och samtidigt tillförsäkra medlemmarna lönelyft bort från de arbetsgivarsatta svältlönerna.
Den första blockaden av företagets verksamhet beslöts i mars 1921. En omröstning den första maj om återgång till arbetet visade på god fortsatt stridsvilja. en stor majoritet var för fortsatt blockad. Konflikten oroade kommunalfullmäktige i Holmsund. , som den 4 maj beslöt utse en kommitté som fick uppdraget att ta kontakt med parterna och försöka att medla och få konflikten mellan bolaget och arbetarna bilagd. Vilka krafter som lyckades bryta konfliktläget framgår inte av handlingarna, men en öppning skedde och parterna kom till tals. vid fackföreningsmötet den 9 maj beslöts enhälligt att arbetarna skulle återgå till arbetet under morgondagen alltså den 10 maj: det gällde Obbolaarbetarna och förmodligen skedde samma återgång vid sågverket i Holmsund. Man beslöt vidare att till Sandviks och Gimonäsarbetare framföra ett tack för den ekonomiska hjälp de lämnat under den förda striden. strejken pågick i 13 veckor. efter konfliktens slut var det många som inte kom tillbaka till arbete. ett stort antal arbetare gingo sysslolösa till långt fram på sommaren, då nödhjälpsarbete påbörjades med landsvägsbygge Obbola-Teg.


ÅTER KONFLIKT.

Avdelningen hade möte den 6 januari 1923 för att dryfta avtalssituationen. Det var 1922 års avtal som utlöpte vid årsskiftet 1923. Arbetsgivarna krävde i sitt förslag 16-17% reducering av året förut gällande genomsnittslöner. Arbetarnas förslag upptog däremot en höjning av upp till 38% samt en del andra krav i dyrortsklassindelningen.
Det beslöts om omedelbar arbetsnedläggelse. Den 29 januari proklamerades lockout vid samtliga till pappersmasseförbundet anslutna fabriker. Konflikten varade till den 10 april. lönesänkningen blev det ej och inte heller någon större löneökning. det var en svår tid för medlemmarna och deras familjer under lockouttiden. Penning och mat bekymmer var flitigt uppe till överläggningar på fackföreningsmötena. Kommittéer valdes för att fara ut på landsbygden och skaffa mat. De som hade någon andel i kooperativa hade möjlighet att med denna som pant utfå en mindre kvantitet varor.
Vid årsmötet i februari 1924 blåste det hårda politiska vindar inom fackföreningen. man ansåg att från kommunistiskt håll att styrelsen skulle vara sammansatt av lika många representanter från vardera de två politiska partierna. Någon enighet kom man inte till, och styrelsevalet bordlades till möte som hölls något senare. En kommunistisk styrelse valdes.

ELVA DAGAR ARBETSNEDLÄGGELSE.


Det var lockout inom en del industrier. Fackföreningen i Obbola beslöt den 17 mars 1925 nedlägga arbetet. Strax före och under tiden var åkarfrågan för obbola åkarnas del aktuella. Det var en hård nöt att knäcka. Man underhandlade förgäves. Det gällde fyra öre. Den 28 i samma månad återupptogs arbetet utan att åkarfrågan lösts. Senare under handlingar resulterade dock i att åkarnas krav godkändes. Men det dröjde till i september månad då extra förhandlingar mellan förbunden hölls. Man underhandlade i Umeå. i samband med det beviljade kravet på fyra öre framförde arbetsgivaren en unik önskan: Man ville att åkarna skulle sätta större fart på hästarna.
På nyårsaftonen 1927 hade styrelsen kallat till ett avdelningsmöte. Det var den bebådade lockouten, som skulle träda i kraft den 2 januari, som fordrade information till medlemmarna. lockouten trädde i också i kraft den bestämda dagen.

Styrelsen hade fått fullmakt, därest lockouten blev verklighet, att omedelbart förklara arbetsplatsen i blockad. ett omröstningsmöte den 21 januari angående medlemskommissionens förslag resulterade i majoritet för avslag. Den 24 mars meddelade ordföranden vid avdelningsmötet att medlemmarna hade att vänta de pengar som insamlats i Holmsund och Sandvik till de lockoutade obbolaarbetarna. Summan rörde sig om 880 kronor. Under påskhelgen hölls två möten om återgång i arbetet. Den 12 april var man åter i arbete.

ELDSVÅDA
.

En elakartad eldsvåda utbröt på lockoutens andra dag. vid middagstiden iakttogs att eld utbrutit i det stora kolupplaget på 3000ton, som upplagts intill fabriken. Bolagsledningen satte sig genast i förbindelse med styrelsen för fackföreningen för erhållandet av släckningsmanskap, vilket också av denna ställdes till förfogande: Elden, som uppstått genom självantändning var släckt efter sex timmar.

SJUKFOND BILDADES.


Bidragslistor var för många en plåga. Behovet av hjälp var stort mycket stort på sina håll. Avdelningen tillsatta en grupp på tre man att ta fram ett förslag på hur detta skulle kunna lösas på annat sätt. Denna grupp föreslog uppbyggnaden av en sjukfond vars avkastning skulle användas till bidrag för alla hjälpbehov som avdelningen beslöt att stödja. Den fungerade från den 12 januari 1930 och fram till dess att sjukkasselagen trädde i kraft 1955, då sjukfonden ansågs vara överflödig och upplöstes. Under de 15 år som sjukfonden verkade var den till stor nytta för många medlemmar som drabbats av sjukdom.


ÅDALSKRAVALLER.


Dessa hade givetvis satt sina spår i avdelning 29s som i så många andras protokoll, vid jordfästningen av de skjutna i Lunde representerades avdelningen av tre medlemmar, samma dag den 21 maj var arbetet vid fabriken nedlagt i 24 timmar. liksom på många andra platser i landet.


TELEGRAM TILL REGERINGEN.


I februari 1940 fick statsminister Per-Albin Hansson ett telegram från avd 29 i Obbola. det löd så här.
"Svenska Pappersindustriarbetareförbundets avdelning 29 Obbola, representerade 250 medlemmar, samlade till årsmöte sänder sin hälsning till regeringen med vädjan att icke förtröttas i arbetet att hålla vårt land utanför krigiska konflikter"
Telegrammet var undertecknat av Karlsson och Forsen


LÅNGT DRIFTSSTOPP.


Fabriken stannade driften julen 1942 och kom att stå stilla framemot midsommar. Efter trettondagshelgen reste 11-talet man till olika skogsförläggningar och sysselsattes i skogsarbete. Detta arbete prövades av många medlemmar under krigsåren. midsommar tid nalkades och fabriken kom åter i drift. Det blev bara för halv drift och i november blev det åter stopp. Det ordnades åter med skogsarbete för de flesta. En mindre styrka fick arbete på Holmsundsindustrin. Det var ovisst när fabriken åter skulle komma igång. Första dagarna i maj 1944 var det fabriksdrift igen men även nu för halv drift. Fabriksdriften låg nere till årsskiftet 1944-45. 1944 var fabriken igång endast 54 dygn. tidigare hade inte så kort drift förekommit sedan igångsättningen 1913.I januari 1945 var fabriken åter i gång.


FREDEN KOM OCH BÄTTRE BETINGELSER SIKTADES.

Den 7 Maj 1945 då världskriget upphörde lättades utan tvekan mångas bekymmer och besvärligheter.

KONTINUERLIG DRIFT- EN SEGSLITEN FRÅGA.

Inom pappersindustrin började man allt mer intressera sig för att köra fabrikerna i kontinuerlig drift. Första gången frågan behandlades i fackföreningen var i slutet på 1952. Det blev en ingående diskussion, och den resulterade i att frågan föll. Nästa gång frågan var uppe till behandling är den 2 januari 1954. det blev avslag även denna gång. Den 21 mars samma år upptogs frågan för tredje gången, och då beslöts det att köra en provdrift på sex månader. man körde dock inte i gång med denna driftsform förrän den 10 januari 1955 och den upphörde i mitten av juni samma år. därefter övergick man till intermittent drift


NYTT PENSIONSREGLEMENTE.

Den 19 december 1954 presenterade SCA:s nya pensionsreglemente för arbetarna. En depution i vilken även fackföreningen var representerad hade tidigare under året uppvaktat direktör Enström. Reglementet trädde i kraft den 1 januari 1955. pensionens storlek är proportionell mot tjänstetidens längd, varvid för minimipension erfordras 10 tjänsteår och utgör 600kr per år. Hustrutillägg utgår till gift manlig arbetare, som erhåller ålderspension eller sjuk och invalidpension från bolaget. Hustrutillägget utgår med 50 procent av makens ålders eller sjuk och invalidpension från bolaget.






AXPLOCK IFRÅN PROTOKOLL OCH ANTECKNINGAR.


1913 29/8 Det första koket blåstes till tvätten. Herman Vallin utförde detta
1920 8/2 Rudolf Forsen motionerar om bildandet av en folketshus- förening
1920 19/2 70 stycken nya medlemmar inröstas i avdelningen.
1924 17/7 Antogs ett förslag om olycksfallförsäkring i "Fylgia"
1925 5/7 Föreslogs att en medlem skulle studera de ryska förhållandena. Frågan bordlades
1926

14/4

J. A. Jonsson meddelar att han fått en varning av fabriksledningen för att han gått med en bidragslista i fabriken.

1926

5/12

Diskuterades manskapfrågor i samband med fabrikens utbyggnad. Det var särskilt tvätteri och kokeripersonalen det gällde.

1927

10/4

Behandlades en fråga gällande de s.k. "resandenas" logering i fabriken. fackföreningen ansåg att arbetarna inte därmed hade att skaffa.

1930

13/4

Fråga om pension till äldre arbetare behandlades. Bolagets svar på en skrivelse, som var negativt, föranledde till vissa åtgärder.
1942

15/3

Gustav Eriksson förste hedersledamot.
1942 25/8 Sparklubben bildas
1944 18/1 Beslöts att uppvakta statliga myndigheter i arbetslöshetsfrågan. Det planerade fiskehamnsbygget i Obbolaby skulle framhållas som lämpligt arbete att sättas igång omedelbart.
1948 6/2 Uttaxering för Folkets Hus börjar.
1949 15/3 Dricksvattnet i fabriken diskuteras. Krav framföres att dricksvattnet skulle tillhandahållas i fabrikens avdelningar, och detta under bättre hygieniska förhållanden.
1952 27/12 Fackföreningens första möte i det nya Folkets Hus.


ANTAL MEDLEMMAR I AVD. UNDER DE GÅNGNA ÅREN

1917
84st
1951
221st                    
1918
84st
1952
233st                    
1926
241st
1953
234st                    
1927
286st
1954
231st                    
1933
272st                        
1934
262st                        
1935
254st                        
1936
253st                        
1937
247st                        
1939
236st                        
1940 232st                        
1943 209st                        
1946 212st